Fotograf låter håret hänga fritt
Den lilla flickan i Julia Peirones konst har börjat växa upp. I hennes nya utställning har titlarna lånats från sminkprodukter, och den på kvinnligheten nosande tonåringen har gjort sitt inträde.
JULIA PEIRONE DRICKER sitt kaffe och röker sin cigg efter en i det närmaste vit natt. Utställningen är med ett drygt dygn kvar varken färdig eller hängd.
I stället visar hon 58 bronsskulpturer uppställda på en lastpall inne på ett gjuteri i Västberga. Det är flickor i olika ställningar, någon decimeter höga, alla med en pärla ur ett halsband.
- Jag var så trött på fotografi och ville jobba med händerna.
DEN ÖMSINT LEKFULLA, kaxiga flickan är ett slags självporträtt och har hängt med länge i Julia Peirones konst. Under förra året, då hon vistades som Iaspisstipendiat i London, blev vaxknådandet något behagligt och återkommande. När fotograferandet - Peirones huvudsakliga uttryck - kom i gång igen blev det genom porträtt av tonårstjejer. Barnet hade vuxit upp. Ett av porträtten fick titeln "Violet vertigo", vilket också utställningen fick heta. Porträttet visar en tjej med tandställning och halvt slutna ögon.
- Det var en av alla de där bilderna som blir misslyckade. Hon blundar nästan och ser drogad ut, men jag fäste mig vid den.
Resten av tonårsbilderna kommer att ställas ut på Kulturhuset senare i höst.
NU VISAS I STÄLLET ett par andra fotoserier, en av hårsnoddar med avslitet hår.
- Jag bad mina tjejkompisar att skicka hårtussar till mig. Det finns något äckligt och lite roligt över det lösa håret.
En annan serie föreställer en naken kvinna med fuktigt hår som slänger yvigt. Varje bild är en sammansmältning av två, där kropparna förenas i håret på huvudet. Alla fotografier har fått sina titlar av smink och heter sådant som "Blackberry bloom", och "Honey sugar".
En tredje del i utställningen är en stillbildsfilm:
- Det är bilder av kvinnor i olika åldrar som är fotade på gatan. En röst säger först vad de gör eller hur de ser ut, som "Girl wearing a red coat", men sedan kastas orden om och det blir konstigare, hemskare, kanske sannare, som "Woman drinking herself a white flower". Det blir som att gå från det yttre till det inre. Jag tror att det är det all min konst handlar om, dubbelhet, innan- och utanförskap, yta och djup.