Photography Now (4.03)
- Journal für Fotografie und Videkunst
Text: Claudia Stein
Översättning: Bo L Johansson
Julia Peirone
- Reconstruction of Presence
Tidigare rörde sig Julia Peirone gärna ute på gatorna, i stadslivet,
för att iaktta människornaoch med kameran fånga det avgörande
ögonblicket. Med tilltagande erfarenhet växte emellertid också
hennes intresse för att iscensätta bilder/för den scenografiska
bilden. Någonstans visste hon precis vilka situationer, vilka teman
hon sökte, och fann stor tillfredställelse i att överta regin. Efter att
ha provat andra uttrycksmedel, som video ochteckning, vände hon
tillbaka till fotografin och började helt ohämmat att experimentera
med sitt material. Datorbearbetning möjliggjorde för henne att
förena det dokumentära fotot med den iscensatta bilden.
Det är de vanliga människornas värld hon tagit sig an. De mest banala
gesterna och rörelserna tilldrar hela hennes uppmärksamhet. För att
bättre kunna iaktta och studera enskilda poser, klippte hon ut och
befriade dem från den ursprungliga bakgrunden och skärpte även
profilen. En pojke som springer sin väg, en lång kvinna med lockigt hår,
eller en man som iakttar sina skor; personerna har fångats i autentiska
hållningar och rörelser, men för konstnären står det fritt att skapa nya
konstellationer. Så uppstår en rekonstruktion som förutom att den var
verklighet också har smält samman med sällsamma, för det mesta
spänningsfyllda, förhållanden. Liksom ett barn som leker med sina
dockor, föreställer sig Julia Peirone scener i vilka fantasin råder. Ridån
öppnar sig till slut för otaliga tolkningar och historier.
Fragment ur verkligheten växer i montagen till svårtydda, men ändå
livsnära avbildningar - nästan som om de var drömupplevelser. Kanske
är det därför bakgrunden är vald så blek och diffus; sådana färger skulle
man i minnet knappast kunna skilja från varandra.
Inte heller de händelser som antyds är gripbara, utan försvinner snabbt åter
in i det undermedvetna. Men ändå när man betraktar Julia Peirones bilder, är
hennes motivpersoner i centrum för uppmärksamheten. Även när de verkar
lite bortkomna och saknar sammanhang, verkar de, pg a det de är sysselsatta
med, klara av sin ensamhet.
Även om man kan tveka om innerbörden i de framställda händelserna,
förmedlar scenerna en tröstingivande och djupare insikt om att varje enskild
varelse är en självständig och konstituerande del av något osynligt större.
Därigenom presenterar denna svenska konstnär en samling verk som är en
hyllning till vardagen och det till synes triviala situationerna i den vanliga
människans liv.
